onsdag 23 december 2009

Första läskiga klassiska mardrömmen på länge

Inatt drömde jag om zombier. Vet inte varför de kallades zombier i drömmen egentligen eftersom varelserna inte hade någon minsta likhet med zombier alls. Snarare spöken, eftersom de var osynliga (förutom när de hade "rörligt" ljus på sig, hmmm).

Zombiedelen började med att en väninna försvann in i en grotta och inte kom tillbaka (grottan var i ett stort berg liknande grand canyon). Det var väldigt väldigt mörkt ute, man såg ingenting runt sig. Och jag visste att det gick rykten om att det fanns zombier här.

Jag hade hittat väninnans mobil som hon tappat. Den såg ut som en bärbar kortläsare en konduktör har på ett tåg. Jag använde den som ficklampa - och på det sättet kunde jag se var zombierna var, eftersom de bara syntes i rörligt ljus. Med rörligt ljus menar jag att man inte såg dem om man lyste rakt på dem, och höll ficklampan still. Men om man rörde den fram och tillbaka (eller upp och ner, men mer logiskt att röra den i sidled) såg man zombierna när ficklampans ljus träffade dem.

Detta innebar så klart att man hade väldigt liten chans att komma undan dem. De var inte långsamma som zombier på film (och såg inte heller ut som zombier, de liknade mer "The Ring"-tjejen, som rörde sig ryckigt - kanske för att man bara såg dem i rörligt ljus, som ger lite strobikänsla), och de dödade genom en lätt beröring bara. Alla som dödades på det sättet blev en The Ring-zombie och fortsatte dödandet.

Med andra ord: de spred sig riktigt riktigt snabbt.

Vid ett tillfälle blev jag dödad på detta sättet, och jag fick en väldigt tydlig känsla av att sjunka ner genom jorden, och försvinna, tyna bort. Men jag fick "ett nytt liv", en ny chans, och blev på något sätt bättre på att fly undan dem. Det gällde att fippla en massa med ficklampan, och helt enkelt springa fort - glöm att andas, överlev bara..

Jag mötte efter ett tag några få andra människor som klarat sig undan (hittills). Som höll sig till grottor i berget där de kunde se genom en enda öppning om det kom zombier, och ha bergväggen i ryggen - tryggt och skönt. Dessutom hade de kommit på hur man kunde döda dem: det var "bara" att nudda dem med metall. Så om man nuddade dem med metall före de nuddade dig, så dog den.

Vissa viftade med knivar, andra med stänger, men så var det en tjej som hittat sladdar hon skalat av och virat runt metalltråden runt sina händer och vissa ställen på sin kropp, så att det var svårt för zombierna att nudda henne utan att nudda metall och dö.

Jag följde hennes exempel och virade metalltråd runt mina fingrar - vilket jag höll på med ett bra tag eftersom jag hade svårt att göra det löst nog utan att tappa den, och hårt nog utan att tappa känseln.

.. och allt var tvunget att gå jättefort, eftersom det rusade zombier runt runt utanför - och vissa kom in, ganska ofta. Så det var ett himla flyende och dödande.

Grottan vi var i såg ut som ett kontor, långa korridorer, övergivna tomma rum. Väldigt likt vissa skräckspel. På ett bord låg en dagbok som en av de andra skrev i, det såg ut som om många innan henne hade skrivit i den, och dött en efter en, så någon ny måste ta över och fortsätta skriva.

Det fanns fler smågrupper av överlevande människor som kämpade för sitt liv, och det var någon slags rivalitet mellan de små grupperna - man fick inte döda varandras zombier (!). Då blev det bråk mellan grupperna. Det märkte jag först när jag råkat göra det misstaget.

Efter ett tag började zombierna kasta stora saker, för att krossa vår "borg" (?) och få oss att komma ut, de kastade t ex stora hoppborgar och kor.. det var bara att fly.

Till och från var jag i de trygga(re) grottorna, och kämpade mot öppningen, och till och från var jag utanför och flackade runt och sprang och flydde från zombier och flygande kor..

Efter ett tag hörde man att en del av berget började falla samman (den delen där det fanns någon rivalgrupp). Det var tydligen ett tåg som gick genom berget som kört "snett" och kört in i berget så det rasade, och tåget då föll ner på människor och zombier - som dog allihop.

Vi blev väldigt glada eftersom många zombier dog, och brydde oss inte mycket om de få människor som dog.

.. det är det jag minns ;) ska läsa igenom detta senare och se om jag kan fixa till detaljer lite ;) skrev ner detta väldigt snabbt, brått.

0 kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida