fredag 30 oktober 2009

Akhkharu, Rumänien och kontorsbio

Jag drömde denna dröm för flera nätter sedan, men orkade inte skriva ner den, vilket jag senare ångrade - men nu kom jag ihåg den plötsligt - så here goes:

Jag var på en resa utomlands, liknande Polen, Rumänien, eller annat sådant land (som jag aldrig varit i).

Vi (jag och Fredrik/Akhkharu) gick runt med vår spädbarnsson (!) i en pittoresk, dammig, solig och mysig liten by. Tittade in i butiker, satt på bänkar och tittade på folk, och hade det allmänt mysigt.

Byggnaderna var låga, gamla trähus, med blommor och växter som växte upp längs med väggarna.

Under tiden som vi gick runt där pratade vi ganska mycket, och det var uppenbart att vi inte kände varandra i drömmen mer än vi känner varandra på riktigt - med andra ord väldigt lite.

Det var mycket "Tycker du om att titta på sådant här? Ska vi gå dit bort istället? Vad föredrar du, museum eller butiker?" och så vidare. Mycket osäkerhet, mycket blyghet, men samtidigt mycket kärlek - som inte finns i verkligheten.

Vi hade så fullt upp med att lära känna varandra att vi glömde kvar vårt barn i nästan varje butik/trädgård/museum vi var i, och det var uppenbart att vi var urusla föräldrar.

Vid något tillfälle kom en man fram till Fredrik och gav honom en nyckel, som kunde öppna alla dörrar - eftersom Fredrik ägde alla byggnader (!).

Vid något senare tillfälle, när vi var utomhus, på en kulle vid ett stort vackert träd, så var jag ensam och skulle ta mig tillbaka till hotellet.

Jag hade ingen aning om vad hotellet hette, och ingen jag fick tag på kunde engelska. Men det var fint väder och jag var på bra humör, så jag tänkte att det är väl bara till att ta en buss - kan inte finnas många hotell här.

Jag började vandra på små stigar och grusvägar - väldigt likt hur det såg ut i Rasmus på luffen - somrigt och mysigt. När jag vid ett tillfälle var under tak på en bro (mycket likt en av broarna i "Broarna i Madison County") så började det störtregna - verkligen skyfall, och jag började bli orolig för hur jag skulle klara mig tillbaka till hotellet.

Men så såg jag en bil som kom körandes på en anslutande väg, och den skulle precis köra ut, vänster ifrån, på vägen jag stod på (den var ungefär 50 meter bort). Jag vinkade till bilen, och såg (hur nu det gick till) att hon som körde skulle vänta på mig. Men precis då såg jag att det kom en buss på en väg som gick parallellt till höger om den jag stod på, så jag vinkade till henne att vänta medan jag sprang till bussen för att fråga om den körde till mitt hotell. Hon väntade (snäll!) och jag sprang till bussen.

Busschauffören var inte alls samarbetsvillig, och förstod inte alls vad jag sa, vilket gjorde honom sur. När jag försökte förklara att jag ville till mitt hotell, och inte visste vad det hette, så sa han (på svenska, heh) att det finns massa hotell, men att han kör mot det största, så jag kunde hänga med.

Plötsligt var jag, utan Fredrik och barnet, i en stor kontorsbyggnad - väldigt modern. Högt i tak, bara glasväggar och svart och vitt överallt. På ett sätt kändes det som när man var liten och var med en förälder på dess jobb, och på ett annat sätt visste jag att jag hade tagit mig in med hjälp at nyckeln som passar till allt.

Jag gick runt där inne med några människor, är ganska säker på att Efraim var med, och fick känslan av att det var hans jobb - och att han skulle ha fest. Han visade mig var festen skulle vara och sa att jag skulle ta mig dit efter att jag hade gjort något annat, kanske gick på toa? Ingen aning. Det var svårt att hitta, men jag litade på mitt lokalsinne, och hittade tillslut runt alla korridorer, hörn, dörrar och skyltar.

När jag kom fram till rummet där festen var, så satt redan några där. Det var ungefär 4 tjejer, och 3 killar - exklusive Efraim, han var iväg och fixade med filmen han skulle visa.

Rummet var väldigt litet, kändes som ett litet rum på en vind, med mysig inredning, stora, tjocka, mörkröda tygstycken över hela väggarna. Och träbänkar med bord som inte matchade. Folk satt och drack det de tagit med sig för att dricka, och jag hade som vanligt glömt att ta med mig något. Men Efraim sa att jag kunde ta av hans vodka och mjölk, så jag fjäskade till mig lite av någon annans kaluha (eller snarare jag snodde när ingen såg). Snart skulle en film börja, på andra sidan ett litet fönster in till ett annat rum, som var en biosalong.

Jag kände mig väldigt obekväm på festen, för jag kände ingen annan än Efraim, och han gick runt och hade inte riktigt tid med mig.

Sedan minns jag inte mer.

Etiketter: , , , , , , , ,

0 kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida