lördag 31 oktober 2009

Pajtant, Thaivandring och indiankiosk

Nattens drömmar är väldigt suddiga, tror jag låg kvar för länge i sängen och halvsov efter jag drömt klart - då blir de alltid lite oklara.

En del av drömmen utspelade sig i en lägenhet långt upp i ett hyreshus, där jag och Thomas bodde. Vid ett tillfälle kom en tant och ringde på, som vi visste var vår snälla, söta, goa och lite förvirrade granne som bodde några våningar under oss. Hon kom in, och satte sig i vår fåtölj och somnade. Det var ett tag vi funderade på hur vi skulle göra, vi behövde ju gå, och kunde inte lämna henne där. Men innan vi hann väcka henne ringde en köksklocka och hon gick till vårt kök och tog ut sina mini-rödbetspajer ur ugnen (!) som precis var klara. Hon hade hunnit göra dem innan hon somnade i fåtöljen, på något sätt. Vi satte oss ner och åt dem tillsammans, och sedan gick hon hem igen.

Det hände mer i den drömmen som jag inte riktigt minns, jag har en känsla av att det bodde en läskig granne i huset som man var rädd för när man gick i trappuppgången, och så minns jag att Pernilla bodde i lägenheten ovanför oss, och jag retade mig på att hon gick runt med höga klackar i lägenheten på nätterna, för det lät väldigt högt och störde oss.

En annan del av drömmen utspelade sig i ett slags villaområde på landet. Jag och en ganska stor grupp människor hade åkt dit på semester och alla bodde inneboende hos de som bodde i området. En av de första sakerna jag minns från drömmen var att vi gick runt på en anordnad utflykt/promenad, som hette "Thaivandring". Man gick runt i ett duggigt skogsområde med stigar, med ryggsäckar och tåliga kläder. Senare i drömmen ville jag vara hundra på att jag kom ihåg allt inför att skriva här på bloggen (för just då visste jag att jag drömde), så jag frågade de andra i drömmen om vandringen, "Visst var det så att vi gick på en vandring som hette Thaivandring? Varför hette den så? Var vi i Thailand?" och de andra svarade "Ja jo, det var vi tror jag!". De var lika osäkra som jag. Men det var uppenbart att vi inte var i Thailand, eftersom miljön var mer brittisk än exotisk.

Efter det samtalet gick jag och en annan tjej till det huset vi bodde i, för att duscha inför något annat vi skulle hitta på. Huset såg ut som ett sådant där högsmalt brittiskt hus, med en liten gräsmatta framför och ett vitt staket med en liten grind. Vädret var väldigt soligt och fint. När vi kom in i badrummet i huset så var det tre badkar där inne, ett vid varsin vägg, och vi duschade i varsitt badkar. Jag duschade i det som stod direkt innanför dörren (hon duschade i det enda som hade duschdraperi), och jag märkte att någon rörde sig utanför dörren (som stod helt öppen). Jag såg aldrig personen, och han kom aldrig in, men jag visste att det var han som bodde i huset, som inte hade fått veta än att de fått inneboende, och jag bara hoppades på att han skulle komma in och se mig - så jag stod och poserade när jag duschade (hmm).

Efter en stund flyttade jag mig till det andra lediga badkaret, för att schampot tog slut. Och när jag såg att den andra tjejen gick ur sitt badkar och stängde av vattnet i det badkaret jag hade bytt från, och började torka upp vatten från golvet efter mig, så skämdes jag.

I en annan del av drömmen så var det som att jag var med i en film, för att "jag" var en ung tjej som gick på en skola, och jag hade hela tiden känslan av att jag inte var jag, utan "hon". Det var alltså som att den drömmen var i tredjeperson, även fast jag var i hennes kropp. Skum känsla.

Alla på skolan var på väg i samlad trupp genom skolgården, längs med en promenadväg utomhus under tak precis bredvid skolbyggnaden. Vi skulle ha idrott, och skulle spela brännboll. Jag visste att jag var stämplad som en weirdo, för att mina fötter ibland blev attackerad av små metalldjur (de såg ut ungefär som gammaldags brödrostar, om någon sett den jag och Thomas har vet ni vad jag menar) - som ingen annan såg. Vilket så klart gjorde mig väldigt konstig i andras ögon när jag helt plötsligt kunde skrika till och försöka undvika golvet/marken, där de konstiga metalldjuren högg efter mina fötter, och dessutom kunde hoppa ganska högt.

Men samtidigt som de andra såg mig som en knäppgök, så var jag även väldigt omtyckt, både för min in- och utsida (såg som sagt inte ut som jag i drömmen ;)) - så folk/killar ville ändå vara med mig så mycket de kunde.

Jag gnällde hela tiden över att vi skulle spela brännboll, jag ville hellre spela dodgeball ;)

På vägen till brännbollsplatsen fanns det en kiosk jag och några till gick in i. Där inne var det väldigt trångt, man såg egentligen bara en disk som var helt full av tidningar och prylar och godis, och precis ovanför den hängde massa tidningar ner som ett draperi, med bara en liten lucka i där man kunde se mannen som jobbade där. Han satt ner och såg väldigt liten och olycklig ut.

Killarna som skulle köpa ngt var elak mot mannen, och sa att han kan väl fan sträcka på sig lite, så den nu lite irriterade mannen reste sig upp och fyllde hela luckan med sin enorma kroppshydda. Han var en väldigt stor och ståtlig indian (typ lakota/cherokee-liknande). Killarna blev genast tysta och lite mindre stöddiga, och tittade tysta på när mannen slog in det de skulle ha på sin genomskinliga plastkassaapparat. När han tryckte på "enter" trillade växeln ut som godis trillar ut ur en godisautomat, tillsammans med lite godis och konfettipappersbitar. Det var en funktion han hade för att det skulle vara roligare att handla hos honom.

Han sopade ihop växeln, godiset och konfettin och gav oss.

Det är allt jag minns :)

fredag 30 oktober 2009

Akhkharu, Rumänien och kontorsbio

Jag drömde denna dröm för flera nätter sedan, men orkade inte skriva ner den, vilket jag senare ångrade - men nu kom jag ihåg den plötsligt - så here goes:

Jag var på en resa utomlands, liknande Polen, Rumänien, eller annat sådant land (som jag aldrig varit i).

Vi (jag och Fredrik/Akhkharu) gick runt med vår spädbarnsson (!) i en pittoresk, dammig, solig och mysig liten by. Tittade in i butiker, satt på bänkar och tittade på folk, och hade det allmänt mysigt.

Byggnaderna var låga, gamla trähus, med blommor och växter som växte upp längs med väggarna.

Under tiden som vi gick runt där pratade vi ganska mycket, och det var uppenbart att vi inte kände varandra i drömmen mer än vi känner varandra på riktigt - med andra ord väldigt lite.

Det var mycket "Tycker du om att titta på sådant här? Ska vi gå dit bort istället? Vad föredrar du, museum eller butiker?" och så vidare. Mycket osäkerhet, mycket blyghet, men samtidigt mycket kärlek - som inte finns i verkligheten.

Vi hade så fullt upp med att lära känna varandra att vi glömde kvar vårt barn i nästan varje butik/trädgård/museum vi var i, och det var uppenbart att vi var urusla föräldrar.

Vid något tillfälle kom en man fram till Fredrik och gav honom en nyckel, som kunde öppna alla dörrar - eftersom Fredrik ägde alla byggnader (!).

Vid något senare tillfälle, när vi var utomhus, på en kulle vid ett stort vackert träd, så var jag ensam och skulle ta mig tillbaka till hotellet.

Jag hade ingen aning om vad hotellet hette, och ingen jag fick tag på kunde engelska. Men det var fint väder och jag var på bra humör, så jag tänkte att det är väl bara till att ta en buss - kan inte finnas många hotell här.

Jag började vandra på små stigar och grusvägar - väldigt likt hur det såg ut i Rasmus på luffen - somrigt och mysigt. När jag vid ett tillfälle var under tak på en bro (mycket likt en av broarna i "Broarna i Madison County") så började det störtregna - verkligen skyfall, och jag började bli orolig för hur jag skulle klara mig tillbaka till hotellet.

Men så såg jag en bil som kom körandes på en anslutande väg, och den skulle precis köra ut, vänster ifrån, på vägen jag stod på (den var ungefär 50 meter bort). Jag vinkade till bilen, och såg (hur nu det gick till) att hon som körde skulle vänta på mig. Men precis då såg jag att det kom en buss på en väg som gick parallellt till höger om den jag stod på, så jag vinkade till henne att vänta medan jag sprang till bussen för att fråga om den körde till mitt hotell. Hon väntade (snäll!) och jag sprang till bussen.

Busschauffören var inte alls samarbetsvillig, och förstod inte alls vad jag sa, vilket gjorde honom sur. När jag försökte förklara att jag ville till mitt hotell, och inte visste vad det hette, så sa han (på svenska, heh) att det finns massa hotell, men att han kör mot det största, så jag kunde hänga med.

Plötsligt var jag, utan Fredrik och barnet, i en stor kontorsbyggnad - väldigt modern. Högt i tak, bara glasväggar och svart och vitt överallt. På ett sätt kändes det som när man var liten och var med en förälder på dess jobb, och på ett annat sätt visste jag att jag hade tagit mig in med hjälp at nyckeln som passar till allt.

Jag gick runt där inne med några människor, är ganska säker på att Efraim var med, och fick känslan av att det var hans jobb - och att han skulle ha fest. Han visade mig var festen skulle vara och sa att jag skulle ta mig dit efter att jag hade gjort något annat, kanske gick på toa? Ingen aning. Det var svårt att hitta, men jag litade på mitt lokalsinne, och hittade tillslut runt alla korridorer, hörn, dörrar och skyltar.

När jag kom fram till rummet där festen var, så satt redan några där. Det var ungefär 4 tjejer, och 3 killar - exklusive Efraim, han var iväg och fixade med filmen han skulle visa.

Rummet var väldigt litet, kändes som ett litet rum på en vind, med mysig inredning, stora, tjocka, mörkröda tygstycken över hela väggarna. Och träbänkar med bord som inte matchade. Folk satt och drack det de tagit med sig för att dricka, och jag hade som vanligt glömt att ta med mig något. Men Efraim sa att jag kunde ta av hans vodka och mjölk, så jag fjäskade till mig lite av någon annans kaluha (eller snarare jag snodde när ingen såg). Snart skulle en film börja, på andra sidan ett litet fönster in till ett annat rum, som var en biosalong.

Jag kände mig väldigt obekväm på festen, för jag kände ingen annan än Efraim, och han gick runt och hade inte riktigt tid med mig.

Sedan minns jag inte mer.

Etiketter: , , , , , , , ,