fredag 1 juli 2005

England, serverhall och oljeplattform

Cool dröm, för ett bra tag sedan, hittade anteckningarna nu.

Det första jag minns av drömmen är att jag mitt i natten kommer fram till ett tvåvåningshus, ganska typiskt engelskt förortshus. Jag hade lite problem med nyckeln, som om jag vore berusad. Det är uppenbart att jag bor där tillfälligt, inte van vid att öppna just den dörren, krävs lite ryckande och lirkande.

Jag är jätterädd för att väcka de jag bor hos, med allt mitt väsnande mitt i natten.

När jag kommer in i den lilla hallen är det mörkt, sånär som på ett ljus som kommer ifrån dörren till höger som står halvöppen. Där inne sitter en man på sin säng, och ser halvt nyvaken ut, han pratar i telefon. Jag säger "I'm so sorry, did I wake you?" och han säger "no worries" och fortsätter prata i telefon, på svenska.

Jag fortsätter in i dörren rakt fram, in i ett enormt lagerutrymme med hyllor och avdelningar och skit överallt. Tre våningar högt i tak, och kanske tre fotbollsplaner stort.

Några väktare är där och kollar runt, om alla fönster är stängda etc. Larmet hade tydligen gått tidigare på kvällen. När jag kommer in vänder de sig mot mig och skriker nåt, jag säger förvirrat "I live here" och de låter mig vara. Eftersom jag var ny inneboende så hade jag tydligen ingen vidare koll på vilka jag bodde med, men det gick runt två killar och en tjej och hjälpte väktarna kolla runt - så jag antog att det var dem jag bodde med.

De verkade ganska irriterade, och inte speciellt trevliga. De fick mig att känna samma sak som inför massa "populärt" folk i skolan, smått illamående.

Massa massa datorprylar, massa servrar, massa sladdar, höga höga hyllor med massa kartonger, skärmar och skit. Och längst till vänster, mitt bland massa skit, låg en madrass med täcke och kuddar. Obäddad. Där hade jag tydligen bott några dagar. Med de andra människorna.

Det var mycket diskussioner om ifall det skulle gå att städa upp och fixa iordning så att vi skulle kunna hålla konserter i lokalen.

Jag kände mig hela tiden väldigt blyg och ivägen och uschlig. De andra var snygga och "inne" och inte ett dugg förtjusta i att jag var där.

Plötsligt (poof, typ) var vi på ett stooort område där det samlades upp massa skräp, kartonger, datordelar och annat. Mycket välsorterat men väldigt fullt. Massa "avdelningar" med vägar mellan, och höga metallstängsel här och var. Jag lärde känna folket lite mer, speciellt en av killarna som jag busade massor med. Gick runt och pratade, hoppade upp på stängsel, busade, lekte, skrattade, studsade på kartonghögar etc etc. Märktes att han var intresserad, så jag lekte lite med honom, flirtade massor - jag var ju också intresserad.

Det var en stor del av drömmen, massa känslor, vi blev väldigt kära. Helt otroligt intensivt. Det får mig att le bara jag tänker på det, så här långt efter drömmen.

Sedan upptäckte vi att oljeplattformen vi var på (wtf?!) skulle sjunka, och vi var de enda som visste det - så vi skulle fly - och ta med oss så många som möjligt. Jag sprang till hamnen, och var hela tiden tvungen att akta mig för väktare, som skulle hålla folket kvar på plattformen. Vi var inte prioriterat folk, så vi skulle inte få åka med någon räddningsbåt.

Jag hittade någon sorts räddningsgummibåt som jag "sjösatte", men insåg att vi skulle behöva fler båtar och många fler paddlar - skulle ju gå snabbare om många av oss paddlade. Jag band ihop de två räddningsflottar som jag hittade, och gick sedan in i "affären" med räddningsgrejer där det fanns ping-pong-racketar i två modeller. Vanliga runda och mer avlånga. Jag beslöt att de avlånga skulle vara bättre att paddla med, men tog med de andra med för säkerhets skull. Några simfötter också.

Folket som skulle räddas skulle dock inte få plats på de få flottar jag hittat, så jag och några till tog en bil och åkte av plattformen mot fastlandet (wtf?) och letade efter fler flottar. Vi åkte runt på massa små vägar över ett stort stort swamp-område (vad fan är det det heter på svenska? :)), och såg små träfärjor här och var, sådana som tog en bil över något för vattnigt område. De såg mycket gamla och fallfärdiga ut, och flöt knappt. Det växte massa skumt äckligt grönt på dem. Men vi kom fram till att de var bättre än ingenting, så vi skulle "komma tillbaka och hämta dem sedan, när vi hittat fler".

När vi väl var tillbaka vid plattformens strand (den var mer som en ö), så band vi ihop alla flottar och paddlade iväg.

Det var väldigt svårt att ta sig därifrån, man fick paddla igenom massa hemska maskiner som höll på att platta till en, eller göra hål i en eller kleta tjära på en. Det var någon slags "bana" vanliga båtar skulle skickas in i, som skulle reparera och tjära dem automatiskt - det skulle normalt inte vara folk på båtarna. Så vi höll på att bli dödade hela tiden.

Det var en slags räls under vattnet man följde, som en berg-och-dal-bana, fast vid vattenytan och bara plant. Gick fort och var faror överallt.

Ibland kom det tåg som korsade rälsen och höll på att döda oss.

Tror att det gick bra, men minns inte mer ;)

0 kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida