söndag 19 juni 2005

Avföringsprov, Roger Pontare-hångel och A3-boken

Ok, för två dagar sedan (20050617) hade jag första ordentliga drömmen på länge. Haft drömlösa nätter en lång period.

Här följer de stödord jag skrev när jag precis hade vaknat och inte hann skriva ner hela drömmen:

roger pontare-kopia (kass)
tuppkam
sjukhus
avföringsprov
potta bakom gardin i avskilt rum
sjukgymnastik bakom dörr utan handtag
våtservett
liten liten dockhusstol
natt
ha vilt sex med två plankor mellan
han börjar gråta
stor bok med pin till höger så man inte ska kunna läsa
handskrift på olika språk t ex persiska

Nå.

Jag var på ett sjukhus för att kolla upp mitt eksem, om man kunde göra ngt åt det. Jag möttes av en sjuksköterska som var rejält irriterad och stressad och sa, "ja kom här, du ska lämna avföringsprov", innan jag ens fått träffa läkare. Hmm, ok. Jag hängde med henne till ett litet bord i en trång korridor.

Där tog hon fram en barnpotta med ryggstöd i rött och vitt. Den hade stått lite halvt under bordet, bortglömd och otvättad. Hon tittade på den, vände och vred på den, och ryckte på axlarna som om hon tänkte "jaja, denna duger".

"Här" sa hon och gav mig den. Jag fick EN våtservett att torka av den med också.

"Jaha, men var ska jag hålla till då?"

"Det är bara att sätta dig ner" sa hon och vände mig ryggen och stressade vidare.

Jag försökte hitta någonstans där det var liiite färre folk än i den stressiga trånga korridoren och hittade tillslut en dörr som inte var låst. Det var mörkt där inne och var helt tomt. När jag gick in såg jag att rummet inte var så litet, utan att det var L-format och att jag stod "längst ner i L-et".

Det hördes att det var folk i den andra delen av rummet, den delen man inte såg, och man såg ett svagt flimrande ljus från det hållet, som om de hade levande ljus där. Jag kände att jag inte skulle hitta något mer avskilt rum (fanns inga toaletter), så jag började se mig om efter en bra plats att sätta mig.

Rummet var nedsläckt och hade ett fönster med långa, tunna, gula gardiner som fladdrade i vinden för att fönstret var öppet. Det var natt, så det enda som lyste upp rummet var månens sken och det svaga ljuset från de levande ljusen i andra delen av rummet. Man kunde även se svaga ljusstrimmor från springor runt dörren jag kom ifrån.

När jag såg mig omkring såg jag ljusstrimmor från en till dörr, eller snarare från väggen - mittemot dörren jag just kommit från. Det var en gömd dörr. Utan handtag. Jag lyckades pilla upp den och tittade försiktigt in. De höll på med sjukgymnastik där inne. "Jaha" tänkte jag, och stängde dörren igen.

Jag gick in bakom den stora gula gardinen för att se om jag kunde sitta där, så att ingen skulle se mig OM någon kom. Det skulle kunna funka, så jag satte mig. Men gjorde ingenting, bara satt.

Så hörde jag ett ljud och gick ut från mitt lilla gömställe bakom gardinen. Det var någon som kom. Helt plötsligt var hela rummet fullt med massa backstage-prylar, som om jag var bakom en teaterscen. En kille kom, det var Roger Pontare - men han såg inte riktigt ut som honom. Han hade tuppkam och massa örhängen och var smal och mycket yngre. Men det VAR han.

Vi blev jättekåta och lade oss ner på golvet och hånglade. Vi hade två spånskivor mellan oss. När jag tittade till vänster såg jag en liten liten liten dockhus-stol som stod där. "Titta" sa jag. Han tittade och skrattade och smätte bort den med fingrarna.

Sedan började han gråta.

Då försvann han.

Jag såg mig om i rummet som nu var helt tomt förutom en antik möbel, ett "bokbord". Ganska högt bord, som var snett så att en stoor bok kunde ligga där medans man läste den. Det var en A3-bok, 1 dm tjock. Mycket mycket gammal. Såg mystisk ut med konstiga bokstäver på framsidan, mörk, och rök kom ut ur den.

Jag öppnade den, och såg att någon satt en anslagstavlenål (kort kraftig nål med stor plastplupp på) längst ut i kanten för att hindra folk från att vända blad. Det syntes att folk gjort det ändå, och det gjorde även jag.

Sidorna var fyllda av handskrivna sidor på många olika språk, som arabiska, engelska, grekiska etc.

Sedan minns jag inte mer.

Etiketter: ,

0 kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida