tisdag 9 mars 2004

Min och Rudes son

Hittade en gammal dröm från 20040309:

Men i går natt drömde jag något riktigt intensivt. Och VERKLIGT för en gångs skull. Jag drömde att jag och Jesper/Rude skulle ha barn (vi upptäckte det genom att jag hade stor mage ;)). Lycka lycka i den intensivaste mängd. Mycket lull-lull och fluffiga moln. Intensiv lycka för första gången sedan jag var liten unge och inte visste bättre.

Vi gick igenom sparkar, hormon-/humörväxlingar, ultraljud och allt man går igenom vid en graviditet. Lull-lull.

Jag födde barnet och kände den känsla jag antar att man känner när man har barnet i sin famn; ännu mera lycka. Tårar sprutade och vi var så lyckliga. Kärlek och röda hjärtan överallt. Jag överdriver inte.

Barnet, sonen, fick heta det vi pratat om IRL att en eventuell son skulle heta. Världens finaste och underbaraste barn (så klart, tycker ju alla föräldrar). Han hade en underbar personlighet och små egenheter som var helt fantastiska (till er som inte vet att även småbarn har personlighet: det har de). Men ingenting ovanligt eller onaturligt, utan helt verkligt.

I den långa drömmen levde vi med vår son i runt 2 år, och upplevde allt man gör under två år med ett barn (som jag känner till så klart). Jag fick känna lyckan och kärleken vid amning och allt. Även sådant som kolik, spyor och bajs. Jag älskade varje kubikmillimeter av honom och hans spyor - och så vaknade jag..

Nu känner jag en sån OERHÖRD, verklig saknad och längtan efter honom. Jag älskar och saknar honom av hela mitt hjärta och det känns SKUMT, knas, knäppt och jobbigt. Men hey, jag är van vid drömmar som påverkar mig ;) dock var denna värre än de flesta mardrömmar, eftersom jag saknar honom, FYSISKT. Knas. Drömmen måste ha fått sprätt på moderskänslorna och hormonerna på riktigt - så intevsiv var den.

Känns som om jag fått barn och någon tagit honom ifrån mig. På riktigt. Knas-knas.

Äggstockarna knorvar sig fortfarande.

0 kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida