tisdag 2 januari 2001

Dårhus, tystnad och igenmurad tjej

I natt drömde jag en riktigt cool mardröm..

Jag minns inte vilka som var med mig, men vi var i en miljö som påminner om dårhus/fängelsen i vissa filmer.. mycket grå betong, och så vidare. Vi var på utsidan av en övergiven sådan byggnad, det var sen kväll, lite dimmigt och oroväckande tyst. Vi gick runt och tittade för att hitta en väg in i byggnaden, och vi hittade tillslut en öppning i betongen. Vi kröp in i mörkret.

Vi såg ingenting, men en av oss hittade en sån där gammal stor strömbrytare och slog på strömmen med vad som borde varit ett gnissel och en smäll - men knäpptyst. Några gamla glödlampor i gallerbehållare i taket visade oss att vi stod i en lång lång korridor, glödlamporna var svaga och blinkade då och då och ledningarna knastrade.. i ena änden av korridoren var taket inrasat, så vi gick åt andra hållet.

Korridoren var full av inglasade celler i stil med den Hannibal satt i i När Lammen Tystnar, de var halvt nedsläckta en del av dem, andra helt mörka och vissa lika upplysta som korridoren = svagt och blinkande. Fortfarande var det oroväckande tyst, inte ens våra steg hördes trots att det borde eka rejält.

Alla celler var tomma, övergivna och skitiga. Vi gick vidare och såg helt plötsligt att vissa celler inte var tomma. I en vi gick förbi satt det en liten liten rufsig svarthårig flicka i kritvitt tunt nattlinne som tittade storögt och rödgråtet på oss. Vi stannade och ställde oss närmare glaset för att kunna kommunicera med henne och släppa ut henne. Då reste hon sig upp och attackerade glaset med sina tusen sylvassa små blodiga tänder, allt på mindre än en halv sekund!

.. fortfarande helt knäpptyst..

Vi drog oss bort från glaset, chockade och rädda så klart, vi gick vidare lite snabbare nu.. vi passerade fler celler som innehöll folk, någon som satt och åt sina egna tår, någon som snurrade oavbrutet, någon som lekte med sin egen avföring, någon som satt och slet av sig sitt hår, någon som rullade runt i taket (?!) och så vidare..

Helt plötsligt såg vi att en av cellerna var igenmurad, vilket väckte vårt intresse. En av oss tog fram sin yxa (!) och började slå in teglet med "hack-sidan".

Den gav efter, utan ett ljud, och avslöjade ett mörkt hål och mycket damm och spindelväv. En av oss kröp in och föll handlöst ungefär 10 meter ner.

Vi andra var då lite försiktigare och lyckades finna en slags "hylla" åt vänster att försiktigt gå ut på. Nu var det plötsligt ljust, riktigt ljust, och hålet in var borta. Kritvita väggar som var delvis vadderade. Rummet var kanske 20x20x20 meter. Med andra ord liiite större än de andras celler som högst var 2x2x2.

Rummet var kliniskt rent och tomt. Trodde vi. Men när vi tittade ner under vår hylla såg vi hur en person i sliten gammal tvångströja, utan fastspända armar, åt ansiktet på vår vän som fallit. Personen tittade upp på oss med blod i hela ansiktet och en köttslamsa hängandes från munnen. Hela tiden med huvudet ryckande och skakande och.. ja.. blodigt.

Tjejen, som vi nu såg att det var, flög upp mot oss med ett tjutande gällt ekande ljud, som det högsta skrik man någonsin hört eller värre - men utan att öppna munnen. Oavbrutet skakande och ryckande med huvudet.

Det var det första och enda ljud som förekom i drömmen..

Hon växlade mellan att flyga mot oss och skada oss och att sätta sig i ett hörn med armarna om benen och skakande och ryckande med huvudet..

Så fortsatte det länge, tills vi insåg att vi måste ha den stora och tunga medaljongen som hängde i en kedja på andra sidan rummet (?).. så vi försökte en efter en att hoppa och springa till den för att få tag på den och använda som skydd mot människan.. vilket avverkade oss blodigt en efter en..

Och det fortsatte tills jag tillslut fick tag på medaljongen - och insåg att det inte hjälpte.

.. och jag vaknade.

Etiketter: , ,

0 kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida