söndag 3 januari 1999

Smurfsex med Ernst Hugo Järegård, prickig känguru och bi i koppel

Jag fattar inte, varför drömmer jag alltid så konstigt?? När folk berättar om sina konstiga drömmar berättar de om att deras mamma var med i drömmen eller nåt sånt "konstigt", medans jag drömmer om prickiga kängurur och annat knäppt.

Som nattens dröm:

Jag drömde att jag och Rude skulle på en utställning på Liseberg. Den handlade om smurfsex. Ja smurfar, ni vet de där små blå som är höga på svampar.

Man gick in i en lokal, i en labyrint, och följde en slags "story" i bilderna och figurerna, som handlade om ett smurfpar som blev kära, ihop och hade sex. Mot slutet gick drömmen över till att vara en inspelning av en film om dem. Den slutade med att killsmurfen, som snarare såg ut som Ernst Hugo Järegård, kysste kameran - det skulle antagligen föreställa att han kysste henne, smurftjejen, när man sedan tittar på filmen asså. Det såg ut som i Blink 182s video då en av dem kysser kikaren, ni vet. Jätteäckligt när Ernst Hugo gör det, jag lovar..

Jaja, iaf. När sedan "föreställningen" var slut, så skulle man ut. Var fan är utgången då? Jo en trappa ner i underjorden. Dit går man ju då. Mörkt, kallt och ashäftigt. Stentrappor med röd matta i mitten, väggar som ser ut som i en gammal borg, med små facklor - häftigaste jag inte varit med om.

Till slut kom man till ett ställe där gången delade sig i tre, var fan skulle man gå då? Inga skyltar, ingen hint om vart man ska ta vägen - fan oxå. Jaja, vi (som nu var mamma, pappa, Jesper och jag) gick in i gången till höger, den såg mest använd ut. Vi gick och gick, å så kom vi fram till dörren! Men den ledde förståss inte ut, utan in i en liten gömd stuga.

Familjen som bodde där blev så klart lite paff över att få besök bara så där. Men de tog emot oss som om de kände oss, vid det laget hade vi glömt att vi försökte ta oss ut.

Familjens inredning var tuff: stubbar som stolar, stegar som bord och annan cooool inredning. De hade en del djur oxå, i sin hage (ibland var vi nämligen utomhus igen - öh): hundvalp (golden retriever), fläckig känguru (färgerna var gult och rosa), liten shetlandsponny och massa massa bin.

Jag och dottern i familjen gick omkring med valpen på ängen, medans de andra gick på upptäcksfärd med resten av familjen. Valpen brukade äta björnnötter/paranötter (mörkbruna, stenhårda, björnkloformade nötter - vet ni vilka jag menar?) varje dag, som tydligen var giftiga så han blev sjuk en kort stund varje dag. "Inget att göra ngt åt" sa familjen med en ledsen min.

Då kom min superpappa uppfinnaren fram och bad om en plastpåse. Han fick en plastpåse, som snarare såg ut som en sån där magsäck indianer brukar använda för att hämta vatten i. Han hämtade olja, som såg ut som dressing, ur oljebrunnen (vaddå, har inte ni en sån?) och fyllde hela påsen med oljan. Sedan tog han valpen, stoppade ner honom i påsen, och skakade runt. Speciellt "tvättade" han valpen noga vid mungiporna. När han var klar sa han att valpen inte skulle vara allergisk (för det var tydligen vad han var) mot björnnötter mer. Familjen var SÅ tacksam!

Fan va duktig min pappa är.

När jag då gick vidare mot huset med dottern, fastnade ett bi i min "lugg", det flög omkring med en liten hårtuss som om det vore ett koppel. "Vad gulligt!", tänkte jag. Biet fick så klart panik, trasslade in sig ännu mer och mamma blev hysterisk. Hon var rädd att det skulle sticka mig, medans jag var lugn och bara stod och fnissade åt hur roligt biet såg ut.

Hon hällde lite honung över pannan på mig, för det hjälper ju (eh?), så att biet klibbade fast på min nos. Biet fick så klart mer panik och stack min lilla nos.. när vi väl fick bort biet var den jättestor och röd, men jag bara log över att jag äntligen blivit stungen! Det har nämligen aldrig hänt mig. Jag tyckte det var konstigt att det inte gjorde ont.

När vi hade spenderat hela dagen hos familjen var det dags att gå hem, då glömde jag saker hela tiden, min tröja hittade jag inte, mina skor var borta etc etc. Men så klart hade jag dem med mig egentligen (eh?) för till sist märkte jag att jag hade allt på mig och med mig. Så gick vi därifrån och allt var bra!

*

När jag vaknade efter detta mådde jag bättre än jag någonsin gjort på morgonen, de flesta vet hur hemskt morgontrött jag är. Jag var pigg kvart i 7, gick upp, gick till köket och gjorde "frukost" (kräm med mjölk) till Rude, och O’boj till mig och gick tillbaka till sängen. Vanligtvis är det han som ger mig O’boj för att jag ska komma upp alls, men nu fick jag chansen att vara lite snäll - å glad blev han :)

Men mest överraskad antar jag, hehe ;)

Så, här sitter jag, på världens bästa humör och kvittrar, när jag egentligen borde sitta å sura över att jag inte ligger i min säng och sover ;) Är inte livet härligt så säg?

Halleluja!

(örk ;p)

/Cat

Ps. Nej jag knarkar inte.

Etiketter: , , , , , , , ,

0 kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida