måndag 4 januari 1999

Konsert, andmat och död flicka

Det var en gång ett katt som aldrig kunde sluta besvära folk med sina drömmar ;p denna gången är den inte ens så klar som den brukar vara, men jag skriver ner det jag minns.

Första delen utspelar sig på en konsert. Jag och Rude-min gick dit, jag som back stage-arbetare, å han som fan (asså han gick inte dit "som fan" utan som ett fan som vill se sin idol ;p). Jag visste i drömmen vem det var som sjöng, men nu är jag osäker. Tror det var en blandning mellan Beck, Tomas DiLeva och sångaren i Blur eller nåt, i utseendet asså. Musiken var odefinierbar, kanske liknade den en blandning mellan Beck och DiLeva oxå. Hur som helst, jag skulle ta hand om allt backstage, men egentligen (mina drömmar är lite virriga) skulle jag ta hand om denna sångare, låt oss kalla honom Bleck DiLeva.

När han skulle starta showen så skulle han stå i en pose, som liknar brygga, med ansiktet mot publiken. Jag var orolig för honom för att han har så dålig rygg, så jag tjatade på honom: "stå inte så! Slappna av mer, nej inte SÅ! Akta RYGGEN!" och så vidare. Men, han gjorde ändå som han ville. Han blev jätteröd i ansiktet av ansträngning.

När showen startade så gick jag åt sidan, och upp på en sån där kamera som "flyger" över publiken. Den såg mer ut som en Lisebergsåkattraktion som har många armar ni vet, fast med bara en arm. Där längst ut satt jag, medans kameran åkte fort som sjutton över publiken, ner mot publiken, upp igen, in mellan träden, tillbaka etc. Fort som fan. Härligt!

Alla andra som klättrade upp på den (nu var jag helt plötsligt en av publiken som hade klättrat upp på kameran för att se bättre) flög iväg av centrifugalkraften som små vantar, medans jag satt kvar, stadigt och njutande. Att folket som flög av skadade sig eller dog bekymrade mig inte alls, ingen annan heller, för så "brukar det vara".

När jag satt där uppe spanade jag efter Rude ibland och såg honom stå och prata med nån tjej och kyssa henne då å då. Jag tänkte bara "jaja, när han ser hur häftig jag är här uppe så vet han att det är mig han vill ha", för jag var ju SÅ tuff!

Senare i drömmen gick jag in i skogen och virrade runt, det var en jävligt cool skog! Tjocka, mörka bamseträd med lianer slingrandes upp på dem. Trädkronorna var så stora, täta och mörka att inte mycket solsken kom in mellan bladen - vilket gav skogen en härlig, mystisk atmosfär :)

När jag gick runt där kände jag helt plötsligt hur en dragningskraft drog i mig, å då menar jag inte lite grann utan den drog i mig som om jag höll i kopplet till en BAMSE-hund som inte fått lukta på alla träd ännu.

Dragningskraften drog mig till en gömd sjö, som låg i/mellan gamla ruiner efter ett inka-/mayatempel. Man kunde inte se bottnen i sjön, eftersom så mycket grenar, mossa, löv och annat hade fallit i sjön. Det var riktigt vackert hur man såg gamla ruttna grenar med mossa på ligga under ytan huller om buller, med några små andmatblad (små små gröna blad) på ytan. Man kunde riktig känna den döda stämningen och det var som om ett lik i vilken sekund som helst skulle stiga upp till ytan.

Men istället drog dragningskraften ner mig i sjön, eller snarare ut på kanten så att jag själv föll ner i sjön. Jag plaskade och kämpade för att komma upp, det var lite läskigt att känna sjögräset runt anklarna och se grenarna under vattnet som liknade silhuetter av människor som räcker sig efter mig.

När jag väl kom upp stod en liten flicka där, jag kände igen henne från någonting/någonstans men kunde inte placera henne riktigt. Hon hade otroligt blek hy och kolsvart långt hår som hängde ner över ansiktet, axlarna och ryggen. Hon var lugglös och hade en ungefärlig mittbena, var rufsig och hade mossiga grenar i håret. Man kunde se att hon gråtit länge och kraftigt. Hennes före detta vita klänning var trasig och hade fläckar här och var, dels efter gräs/mossa och smuts men även efter blod.

Hon vände sig om och gick in bland ruinerna och jag följde efter som en zombie. Hon satte sig ner vid något som såg ut att ha varit en eldstad i stugan (nu var det en stuga, inte tempel) och började gråta igen, sedan lade hon sig ner i den och kurade ihop sig till fosterställning.

Jag fattade med en gång det uppenbara (eh?) att hon var en våldnad efter en flicka som blivit mördad och nedgrävd här, så jag började gräva och gräva och gräva..

..gräva och gräva och gräva..

Men aldrig kom jag någon vart och drömmen tog slut där, utan att jag fann någonting.

När jag vaknade visste jag vad som hänt flickan, utan att jag kunde minnas att jag drömt om det. Hon hade bott i stugan med sin mamma, på 1400-talet eller någonting, de var fattiga men lyckliga. Sedan kom en vandrare och slog sig ner i stugan med dem, de tog hand om honom för de trodde gott om alla. Han utnyttjade deras gästfrihet och mördade sedan dem båda, med deras egen spiskrok. Han krossade alla ben i kroppen på dem, innan han mördade dem och grävde ner dem under eldstaden i stugan. Ingen hittade dem någonsin eller ens visste att de funnits eller var borta.

Vad jag fått detta ifrån har jag ingen aning om, det var något jag bara "förstod" när jag vaknade..

Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , ,

0 kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida