onsdag 8 december 2010

Drömmar

Än så länge har jag inte drabbats av vad de kallar typiska graviddrömmar, vad jag vet.

Men det är väldigt ofta, om inte varje morgon/förmiddag jag drömmer att jag går upp och fortsätter min dag som jag ska - så med andra ord behöver jag ju inte vakna och gå upp eftersom jag redan är uppe ;) vilket oftast innebär försovning, som idag, till halv 12.

Ofta kan det vara drömmar i drömmar också, att jag drömmer att jag vaknar från en sådan morgondröm, går upp, och fortsätter min dag.. etc ;) flera lager drömmar är intressant, men väldigt förvirrande.

Inatt drömde jag inte bara i lager utan dessutom ngt riktigt hemskt. Jag drömde att jag körde på (jag hade antagligen körkort ;)) och dödade en vän, eller snarare fd vän (en av de där som sagt upp kontakten) någonstans ute i en förort, kändes som Brämhult utanför pappas hus.

"Vännen" var i drömmen en mycket känd rockstjärna, och hela världen sörjde hans död, och jag gick runt och höll på denna hemlighet och mådde rejält dåligt över den.

.. och så vaknade jag (i drömmen), lättad över att det bara varit en dröm, vilket borde varit självklart för mig, eftersom jag ju VET att han inte är en rockstjärna. Men så visade det sig att han faktiskt dött under natten ändå, och jag blev helt förkrossad över min "sanndröm". Det var i detta läget han "mergades" ihop med en annan bekant, så det var alltså den andra bekanta, samtidigt som "Vännen" (i samma person på ngt sätt) som hade dött.

.. och jag satt vid samma bord som hans flickvän som blev arg på mig för att jag satt och nynnade på en låt som han hade hatat.

Tja.. och sedan vaknade jag - igen - men nu till verkligheten. Tror jag ;)

måndag 18 januari 2010

Dataspel, bilputt och innersömmar

Första delen av drömmen utspelade sig i en gammal industrilokal på natten.

Det var ungefär som ett dataspel, där man skulle hitta någonstans, och någon speciell person - och undvika andra. Skyltar på väggarna pekade åt olika håll, toalett hit, taket dit, matsal dit, etc. Och jag gick runt runt, medan rummen flyttade på sig. Inte så att jag såg det, men rummen låg aldrig på samma plats när jag skulle tillbaka till ett.

Efter ett tag skulle jag ta mig därifrån, och korsa en motorväg, gåendes (dumt, I know). Bilarna stannade, men en bil var otålig, så den "puttade" på mig, genom att gasa lite "försiktigt". Jag tittade irriterat på föraren, och han såg ut att ha riktigt roligt. Han var asiat, och såg väääldigt elak ut. Bilen var en sportbil som var gul med en svart rand i mitten från motorhuven till bakluckan, ni vet.

Tillslut blev puttandet mindre försiktigt och han RÅ-gasade, så jag pinnades fast på fronten av farten och kände plötslig genuin rädsla och "fart-pirr" i magen som var extremt obehagligt. Jag tänkte oavbrutet på vad som skulle hända om jag skulle hamna under bilen, om han skulle bromsa plötsligt, om han skulle svänga etc. Fruktade döden minst sagt. Den delen av drömmen höll på FÖR länge.

Hur jag tog mig ur den situationen minns jag inte, men jag var plötsligt på Alexanders och Idas gård. Ida var väldigt ledsen och upprörd, och när jag frågade henne varför grät hon ännu mer och erkände att hon fått tvångsbeteenden. Ett av dem var att äta innersömmar på ridbyxor (!), och hon skämdes något så enormt för detta och ville inte att Alexander skulle få veta - men han hade precis börjat fråga vart alla hennes ridbyxor tog vägen, eftersom hon köpte nya om och om igen.

Istället för att stötta henne frågade jag (lite som en detektiv, i intensitet mätt) vilken söm hon menade (som om det spelade roll) - och hon svarade irriterat att det var "den där sömmen som är jämn mot kroppen, inte den som håller ihop kanterna" - och jag frågade "raksömmen?" (som om jag var nån slags expert som visste vad en raksöm är).

Jag tänkte att katter ju får tarmvred när de får i sig snören, så då borde detta vara väldigt farligt för Ida.

.. sedan vaknade jag ;)

onsdag 23 december 2009

Första läskiga klassiska mardrömmen på länge

Inatt drömde jag om zombier. Vet inte varför de kallades zombier i drömmen egentligen eftersom varelserna inte hade någon minsta likhet med zombier alls. Snarare spöken, eftersom de var osynliga (förutom när de hade "rörligt" ljus på sig, hmmm).

Zombiedelen började med att en väninna försvann in i en grotta och inte kom tillbaka (grottan var i ett stort berg liknande grand canyon). Det var väldigt väldigt mörkt ute, man såg ingenting runt sig. Och jag visste att det gick rykten om att det fanns zombier här.

Jag hade hittat väninnans mobil som hon tappat. Den såg ut som en bärbar kortläsare en konduktör har på ett tåg. Jag använde den som ficklampa - och på det sättet kunde jag se var zombierna var, eftersom de bara syntes i rörligt ljus. Med rörligt ljus menar jag att man inte såg dem om man lyste rakt på dem, och höll ficklampan still. Men om man rörde den fram och tillbaka (eller upp och ner, men mer logiskt att röra den i sidled) såg man zombierna när ficklampans ljus träffade dem.

Detta innebar så klart att man hade väldigt liten chans att komma undan dem. De var inte långsamma som zombier på film (och såg inte heller ut som zombier, de liknade mer "The Ring"-tjejen, som rörde sig ryckigt - kanske för att man bara såg dem i rörligt ljus, som ger lite strobikänsla), och de dödade genom en lätt beröring bara. Alla som dödades på det sättet blev en The Ring-zombie och fortsatte dödandet.

Med andra ord: de spred sig riktigt riktigt snabbt.

Vid ett tillfälle blev jag dödad på detta sättet, och jag fick en väldigt tydlig känsla av att sjunka ner genom jorden, och försvinna, tyna bort. Men jag fick "ett nytt liv", en ny chans, och blev på något sätt bättre på att fly undan dem. Det gällde att fippla en massa med ficklampan, och helt enkelt springa fort - glöm att andas, överlev bara..

Jag mötte efter ett tag några få andra människor som klarat sig undan (hittills). Som höll sig till grottor i berget där de kunde se genom en enda öppning om det kom zombier, och ha bergväggen i ryggen - tryggt och skönt. Dessutom hade de kommit på hur man kunde döda dem: det var "bara" att nudda dem med metall. Så om man nuddade dem med metall före de nuddade dig, så dog den.

Vissa viftade med knivar, andra med stänger, men så var det en tjej som hittat sladdar hon skalat av och virat runt metalltråden runt sina händer och vissa ställen på sin kropp, så att det var svårt för zombierna att nudda henne utan att nudda metall och dö.

Jag följde hennes exempel och virade metalltråd runt mina fingrar - vilket jag höll på med ett bra tag eftersom jag hade svårt att göra det löst nog utan att tappa den, och hårt nog utan att tappa känseln.

.. och allt var tvunget att gå jättefort, eftersom det rusade zombier runt runt utanför - och vissa kom in, ganska ofta. Så det var ett himla flyende och dödande.

Grottan vi var i såg ut som ett kontor, långa korridorer, övergivna tomma rum. Väldigt likt vissa skräckspel. På ett bord låg en dagbok som en av de andra skrev i, det såg ut som om många innan henne hade skrivit i den, och dött en efter en, så någon ny måste ta över och fortsätta skriva.

Det fanns fler smågrupper av överlevande människor som kämpade för sitt liv, och det var någon slags rivalitet mellan de små grupperna - man fick inte döda varandras zombier (!). Då blev det bråk mellan grupperna. Det märkte jag först när jag råkat göra det misstaget.

Efter ett tag började zombierna kasta stora saker, för att krossa vår "borg" (?) och få oss att komma ut, de kastade t ex stora hoppborgar och kor.. det var bara att fly.

Till och från var jag i de trygga(re) grottorna, och kämpade mot öppningen, och till och från var jag utanför och flackade runt och sprang och flydde från zombier och flygande kor..

Efter ett tag hörde man att en del av berget började falla samman (den delen där det fanns någon rivalgrupp). Det var tydligen ett tåg som gick genom berget som kört "snett" och kört in i berget så det rasade, och tåget då föll ner på människor och zombier - som dog allihop.

Vi blev väldigt glada eftersom många zombier dog, och brydde oss inte mycket om de få människor som dog.

.. det är det jag minns ;) ska läsa igenom detta senare och se om jag kan fixa till detaljer lite ;) skrev ner detta väldigt snabbt, brått.

måndag 14 december 2009

Detaljer

Vaknade i morse av en dröm så detaljrik att jag inte vet vart jag ska ta vägen.

Jag var hemma hos pappafamiljen såg det ut som, och det var massa folk där, massa släkt. Alla satt med olika laptopar och tittade på något vi alla gjort ihop, den delen minns jag väldigt lite av.

Jag gick in i ett litet rum som var mitt nya kontor där jag skulle sitta ensam. Jag ryckte till rejält när jag såg att det satt någon där inne, eftersom jag inte var beredd på det. Det var Elizabeth, som satt och förde över filer mellan två laptopar.

Andra känslan efter rädsla/överraskning var lite obehag, eftersom det var mitt kontor, och ingen skulle vara där inne. Men det var ju Elizabeth, så det kändes så klart ok - och det var inte ens mina datorer hon höll på med, så hon lånade väl bara utrymmet för att få vara ifred eller så.

Jag sa "Nämen, sitter du och stjäl mina hemligstämplade filer!" och fnissade över mitt egna väldigt roliga skämt. Hon vände sig om och sa att hon inte gjorde det, och att hon snart skulle iväg. Jag kände mig väldigt dum över skämtet som föll platt, och frågade om vad hon skulle hitta på idag istället. Hon skulle iväg på slöjd (!) och frågade om jag ville med. Men det kunde jag inte, för jag skulle få ordning där inne (jag hade precis tagit över kontoret från någon annan).

När hon gjorde iordning sig för att gå, så verkade det som att hon inte skulle ta med sig eller slänga sitt skräp och annat runt henne, så jag sa lite pikaktigt "Vill du behålla detta, eller ska jag slänga det..?", och hon sa bara "Nejdå, släng det du", och så gick hon därifrån.

Jag satte mig på stolen och såg mig omkring.

Rummet var litet och lite avlångt, med dörren på en av kortändorna. Det var så litet att det var precis att ett litet skrivbord fick plats längs med ena långväggen, och att man inte gick rakt in i det när man kom in genom dörren. Ovanför skrivbordet satt en stoooor anslagstavla som var helt fylld med små bilder och foton och papper. Jag såg bilder på Mischa, familjen och annat som uppenbarligen var mitt, så den delen hade jag tydligen redan lyckats fylla, trots att jag precis tagit över rummet.

Allt kändes väldigt.. kommunalt inrett ;)

Bredvid dörren på kortsidan var det en bokhylla som var proppfull med saker, tex bestick, böcker, och annat man kan behöva när man jobbar där. Jag tänkte att det var praktiskt att förra innehavaren hade låtit sina bestick vara kvar, eftersom man skulle använda sina egna i det gemensamma köket i kontorshotellet jag tydligen var i.

Jag tittade i papperskorgen när jag började städa undan efter Elizabeth, och såg att förra innehavaren slängt fyra olika sorters potatisskalare (två med orange plasthandtag, en helt i metall och en helt i blå plast), och undrade stilla 1. varför slänga nya, antagligen fullt fungerande skalare? 2. varför hade personen haft så många? Det låg även några halvfulla flaskor, utan kork, och jag tänkte att det var tur att det fanns soppåse i papperskorgen, annars hade "sopjuicen" läckt.

Ut från väggen, ovanför skrivbordet, gick det ut en "arm" som hade en mugghållare på sig. I den stod det en vit plastmugg med lite kaffe kvar i. Jag antog att den var Elizabeths och blev lite irriterad över att hon bara lämnat den. Jag slängde även den i papperskorgen och dubbelkollade så att jag inte råkat slänga den i den andra papperskorgen, utan påse i, där det bara var papperstussar slängda.

På skrivbordet stod det en burk med pennor, och i burken var det även en genomskinlig tub handkräm, som var nästan tom, och såg rejält äcklig ut. Jag undrade hur förra innehavaren kunde låta bli att städa bort den efter sig när den städade bort potatisskalare.

När jag skulle gå ut ur rummet såg jag att rummet fortsatte lite förbi dörren, vilket jag inte sett när jag kom in i rummet, eftersom jag hade ryggen åt det hållet. Där stod det en säng, med saker i som förra innehavaren lämnat kvar. Som t ex en väldigt tung personvåg, den var antagligen gjord i polerad sten - och hade formen av en tjock sjöstjärna (rundade "spetsar" ;)).

Humm.. det är allt jag minns just nu :/

onsdag 11 november 2009

Killar, killar, killar

Inatt drömde jag bara om fd pojkvänner. Kanske utvecklar med detaljer om jag kommer ihåg dem senare, brått nu ;)

Det var slut mellan mig och Thomas, och av någon anledning åkte jag hem till ett ex och hans sambo och skulle bo hos dem. Det var ett väldigt snack om ifall jag skulle sova nere i sängen på golvet, eller uppe i sängen i tornet. Han ville sova där uppe så han kunde titta ner på mig i sängen där nere, och då blev hans sambo arg. Men hon var ändå väldigt trevlig mot mig.

Ett annat ex ringde och ville att jag skulle komma hem till honom och bo med honom. Jag gjorde det, och det blev vi igen - vilket jag inte skulle vilja för allt i världen irl. Det kom ett blombud med en liten söt bukett blå ängsblommor från exet jag var hemma hos innan, och jag var helt förundrad över att han lyckats leta upp var jag var så att han skulle kunna skicka blommor.

tisdag 10 november 2009

Norderön, tomtar och ond bråd död

Jag var på Norderön med familjen, och diverse släktingar (mest sysslingar, pappas kusiner och mina bröder jag minns).

Den första mer normala delen av drömmen minns jag inte så här långt in på dagen, men vid något tillfälle gick vi i samlad trupp till ett stort grustag, med stora maskiner som lastade grus, och verkade försöka träffa oss med de stora "grus-släppen" ovanför oss. Vi flydde kors och tvärs som kaniner på flykt, och hittade till sist en byggnad att gömma oss i.

Det var en stor fabrik med maskiner av massa olika slag som var byggda för att slå, banka, skära, sticka, krossa och mangla det som åkte förbi på det löpande bandet (som var hela golvet, bara några få platser här och var var onåbara av maskinerna, där vi panikartat försökte klämma in oss).

Allt var byggt av mörkt järn eller stål, väldigt rent men mörkt och grovt, och hela löpande band-golvet och många pinnar och saker som var gjorda för att fösa in offren i maskinerna var gjorda av svart tjockt gummi.

Det "jobbade" små dvärgliknande varelser, kanske mer småtomtar (grå-svarta, arga små varelser), i fabriken - som verkade vara helt tom utöver offren - vi. Tomtarna tog tag i armar, ben, hår, eller vad de fick tag i, och drog oss mot maskinerna så att vi skulle bli "hanterade".

Man fick se och höra sina släktingar dö en plågsam död på olika sätt. Först kanske bara trasas sönder "lite" så de "bara" blödde och skrek och inte kunde flytta sig när tomtarna kom mot dem. Mycket ångestskrik innan man ens var hotad av en maskin eller tomte också så klart.

Det enda sättet att komma undan tomtarna var att lyckas få ner dem i "mixerhålen" som fanns lite här och var mellan maskinerna. Hål, med gummikanter (som slickepottar), där man sögs ner och mixades sönder och försvann.

Tomtarna var ganska små, så det var relativt lätt att lyfta dem, om man hade två händer kvar, och trycka ner dem i hålen. När de fastnade i ett hål gjorde de inte en min, eller ett ljud, de bara mixades sönder sakta sakta utan att verka påverkas av det - och släppte oss inte med blicken medan blodet sprutade.

Efter ett tag, när en stor del av familjen var död, så var det till slut inga tomtar kvar. Så det "enda" jag och resterna av familjen (vi var kanske tre kvar, av ett tjugotal) behövde bry oss om var att undvika maskinerna, som var rejält svårt i sig.

Någonstans där i slutet av drömmen minns jag att jag ropade på Julle (min äldsta bror Julian) för att få hjälp med att bända sönder en maskin. Någonstans där vaknade jag.

måndag 9 november 2009

Krig, pirayor och kärlek

Vi skulle åka och hälsa på en kompis, och så när vi kom fram (jag och thomas åkte bil dit med den vi skulle till) såg vi att loriel-Jonas och några till packade ur ett flak där vi skulle parkera.

Jaha vad kul, bor han också här! Sa jag och hoppade ur bilen för att gratta honom för att han just fått barn. Och så kom jag på "ja just det, de skulle ju flytta, tur att vi slipper hjälpa till" men gick ändå in i huset, utan att bära med mig något, i jakt på loriel.

Där inne var det full rulle, stor fest med massa människor överallt. Jag träffade då och då folk från när jag gick i låg- och mellanstadiet, och kramade dem (johan, peter, david, tex) och när jag träffade peter 2 råkade han pussa mig på munnen, vilket blev väldigt pinsamt för honom och jag retade honom lite.

Thomas var inte jättenöjd över att ha hamnat på en fest med massa folk han inte känner, men han satte sig i en soffa med ryggen mot en tv, och kopplade in sin palm (!) i mediacentret för att kunna kopiera in några serier från Jonas samling.

Precis när han bläddrat sig fram till rätt serie och skulle börja kopiera drog killen som satt bredvid honom ut sladden demonstrativt. Jag sa att jag förstod att det såg skumt ut, och att han så klart ville skydda sin vän Jonas mot konstiga människor som kommer och pillar med hans saker, men lovade honom att vi känner Jonas och att han skulle vara ok med det.

Killen vägrade ändå gå med på det, så då började jag leta efter Jonas för att kunna be honom om att förklara för killen hur det ligger till.

Jag lyckades springa in i honom men han var så stressad och virrig så han fattade knappt vem jag var.

Och så träffade jag några tjejer från min högstadieklass.. Johanna och Anna (populära tjejer på den tiden). Johanna hälsade, Anna gick bara förbi.

Jag gick för att tvätta händerna i närmsta handfat, minns inte varför, och valde ett av alla de handfat som stod strategiskt utplacerade i det stora vardagsrummet. På vägen mot det såg jag tjejerna sittandes i ett större gäng en bit bort, och alla tittade på mig med blickar jag kände igen från förr.. "vad har HON här att göra". Och jag kände mig väldigt nervös över att alla tittade och var rädd över att göra bort mig.

Och naturligtvis gick handfatet sönder så att det sprutade vatten åt sidan. Anna blev arg eftersom vi var hemma hos henne (?) och hennes pappa skulle bli så arg. Så hon tog en vattenkanna och skulle börja hälla vatten över mig "för att jag skulle förstå hur det känns", men jag tog tag i kannan och hällde allt vatten över henne istället.

Hon blev så klart fly förbannad och det hela startade ett krig. Hon försökte hämnas om och om igen på kvällen, men jag avvärjade försöken varje gång, så de bara drabbade henne, vilket gjorde nästa försök värre och värre.

Vid det sista tillfället så hade hela stället förändrats, så hela husets golv var gallergångar (sådana som i stora industrier) ovanför ett vackert ljusgrönt-turkost iskallt hav, med några stim av fiskar i. Det var Annas pappas fisksamling.

Jag började försöka fånga en fisk i en håv vilket var löjligt lätt, jag bara höll håven framför fiskarna, och så simmade en in i den.

Anna kom med sin sista hämnd, och förvandlade fiskarna till stora hungriga pirayor som jagade mig hit och dit över den nu jättestora ytan med hav och gallergångar (som var precis vid ytan). Det enda jag hade till mitt försvar var håven och gallren, så jag fick lura fiskarna så de simmade med stor kraft mot gallren och gjorde illa sig.

Jag drömde en annan dröm också, som var innan denna. Minns den inte lika bra, men den handlade i alla fall om att jag och några andra var på en resa. Ett par (som är ett par irl) hade det jobbigt, tjejen i förhållandet (som är helt fantastisk irl) var en riktigt sur bitch, otrevlig, tråkig, ointressant och ointresserad av allt och alla, speciellt sin pojkvän.

Han började då ty sig till mig, och tittade på mig med otrolig kärlek i ögonen. Han sa massa fina ord och tog med mig till platser som var fantastiska. Detta var helt underbart i drömmen, han fick mig att känna mig fantastisk och speciell.

Vi var på något exotiskt ställe, liknade Azorerna, men i drömmen var det bättre väder ;) den utspelade sig i skymningen, med solnedgång över de vackra murarna och värme och gaah..

Men när jag vaknade var det ganska jobbigt, eftersom mina drömmar är så verkliga var det som om jag vaknade med känslor för honom - och eftersom han är en vän på riktigt, som verkligen inte har intresse för mig, och jag verkligen avgudar hans tjej som också är en vän till mig, närmare vän dessutom, så blev det väldigt jobbigt känslomässigt.

Usch.